Etikettarkiv: Sjukdomar

Jordmån för ett gott liv

Björn Rönnblad om Kristoffer Konarskis forskningsrapport Jordmån för ett gott liv Kommentus Förlag 1992.

Tag en del doktorsavhandling som tvärvetenskapligt klarlägger orsakerna till ohälsa, tillsätt en portion statlig utredning som föreslår en åtgärdslista och krydda sedan med en radikal debattskrift med personligt färgade synpunkter på människan, samhället och politiken. Blanda.

Anrättningens fascinerande karaktär anas redan i smakbrytningen mellan dess poetiska titel Jordmån för ett gott liv och den mer byråassistentliga underrubriken ”psykosociala faktorers inverkan på folkhälsan samt åtgärdsförslag”

Boken ingår i en skriftserie som utgivits på uppdrag av regeringens folkhälsogrupp, tillsatt under den socialdemokratiska regeringen.

Författaren, Kristoffer Konarski, är docent i psykosomatik (sambandet mellan psykisk stress och kroppsliga sjukdomar) på Karolinska Institutet.

En av anledningarna till att han åtog sig uppdraget var en personlig besvikelse grundad i lång erfarenhet av att skriva vetenskapliga rapporter som bara läses av forskarkollegor och inte får effekter för samhället.

Denna ”idéskrift” skrev han i syfte att påverka.

Bitvis utmanar han i skriften invanda föreställningar på ett bra sätt. Exempelvis vänder han effektivt på begreppen sjukdom/hälsa.

Han påpekar att det finns 8 000 olika diagnoser, dvs beskrivningar av hur man blir sjuk och ställer det emot de obetydliga kunskaperna om vad i samhället som befrämjar hälsa och välbefinnande. Att klargöra det är en viktig uppgift, menar Konarski.

Detta angreppsätt applicerar han på tre områden som han menar är de viktigaste ”skyddsfaktorerna” mot ohälsa: arbete, socialt nätverk och meningsfullt sammanhang. Dessa har fått varsitt gediget avsnitt i boken.

Kapitlet om arbete/arbetslöshet och hälsa är bokens mest givande. Konarski redogör på ett förtjänstfullt sätt för de mekanismer som gör arbetslösheten till en av våra största hälsorisker.

Med utgångspunkt i tillgängliga forskningsresultat förklarar han hur ett nedbrutet människovärde kan omvandlas till både psykiska och kroppsliga sjukdomar och till och med ökad dödlighet.

Författarens förslag till lösning är att omedelbart avskaffa arbetslösheten genom fördelning av de tillgängliga jobben med förkortad arbetstid för alla. För det har han fått mottaga spott och spe från ett antal ledarreaktioner och ekonomer, och rapporten har kommit att debatteras mer än många andra av samma slag.

Slutsatsen i kapitlet om arbete är att ”marknaden inte är något som ska kunna diktera villkoren för människorna”. Hur detta ska tolkas förblir något oklart, bland annat därför att författaren ibland tycks rygga litet inför sina egna slutsatser och inte drar ut de politiska konsekvenserna.

Konarski är långt ifrån marxist, men tar sin vetenskapliga utgångspunkt i den akademiska världens avsaknad av användbara begrepp för en helhetssyn på sjukdom och hälsa.

Han menar att ”ingendera låter sig förstås enbart från någon enstaka aspekt, vare sig kroppslig, psykisk eller social”.

Sin egen grund har han i den humanism som han funnit ”inte har klarat en konfrontation med verklighetens villkor”.

Han bär den med sig och går vidare till den traditionellt naturvetenskapliga skolmedicinen som ”tenderat att se en värld utan människan”.

Konarskis bidrag till att utveckla en helhetssyn är i sig viktigt eftersom denna ambition inte växer på träd i forskarvärlden.

Resultatet är blandat. Om han lyckas bra i kapitlet om arbete övertygar han inte lika mycket i de två andra.

Svagheterna uppstår när kopplingen till empiriska fakta saknas eller är för svaga.

De idéhistoriska och filosofiska djupdykningarna är fantasieggande men blir ibland väl abstrakta. Flera gånger drar också hans egna löst grundade tyckarresonemang ned helhetsintrycket.

Språket är ett annat minus. Ett i grunden alldeles onödigt överlastat akademikerspråk avskräcker dessvärre från kontinuerlig läsning.

Det uppvägs delvis av de orienterande läsanvisningar till ”den som vill nalkas texten utifrån sitt eget perspektiv som enskild människa” som finns med i förordet. Bra.

Konarski har medvetet valt att inte kalla boken ”Strategier för ett gott liv” utan ”Jordmån” för detsamma.

Det handlar om att skapa förutsättningar, inte om att reglera uppifrån, menar han. ”Man kan avlöna statliga verk men inte sociala nätverk”.

Denna insikt står intressant nog i rätt ordentlig motsättning till den åtgärds-lista han själv presenterar i boken. Där återfinns förslag på att inrätta såväl ett Statens Resursinsititut som ett Rehabiliteringsverk och uppdrag om det ena och det andra till olika statliga myndigheter.

Måhända en påtvingad anpassning till uppdragsgivarens direktiv, eftersom sammanhanget ger intrycket att han egentligen inte tror på förslagen.

Blandad kompott, alltså, som dock definitivt bör avsmakas. Avstår man hittar man ju inte godbitarna heller. Som till exempel att i dagens enda-vägen-klimat få sig till livs lite visioner om ett annat samhälle.

Ett sådant samhälle liknar inte det som styrts av marknadskrafterna. Det måste gå att styra ett samhälle så att de humanistiska principerna får ta hand om rodret och bestämma färdriktningen.

Marknadskrafterna är ju faktiskt inte fartyget vi färdas i, utan snarare det hav som fartyget färdas på.

Ser vi det så finns det ingen anledning att låta sig drivas av dess vågor, strömmar och vindar. Varför inte hissa segel och styra. Det går faktiskt att ta sig fram även i motvind — genom att kryssa…

Det slutliga folkhälsomålet är givet: ett samhälle där alla människor ska kunna älska, arbeta och… skratta”

Bara en sådan sak.

Björn Rönnblad

Ur Fjärde Internationalen nr 1/1993

Missväxt, hetta, översvämningar, sjukdomar…

Ursprungligen publicerad i Internationalen 20 januari 2000 som en del av bilagan Stormens år 2. Också publicerad i Moteld nr 10.

Växthuseffekten utgör ett direkt hot mot människor i hela världen, även om riskerna varierar mycket beroende på var du bor. Det hävdar organisationen Läkare för Socialt Ansvar i USA.

Minskande skördar utgör det största hotet. Högre temperaturer och mindre regn kan göra traditionella grödor omöjliga att odla i stora områden. Stigande havsnivåer kan lägga viktig åkermark under vatten i tätbefolkade områden. Skördar kan komma att spolas bort av regnkatastrofer och översvämningar. Världshälsoorganisationen har räknat ut att växthuseffekten kan leda till ytterligare 300 miljoner fall av undernäring.

Extrema temperaturer kan leda till att fler dör av värmeslag, speciellt gamla, barn och låginkomsttagare som inte har råd med luftkonditionering. Folk med andnings- eller hjärtsjukdomar kommer också att vara speciellt utsatta.

Luftföroreningarna kommer att öka, speciellt det marknära ozonet. Högre temperatur och starkare uv-strålning skyndar på de kemiska processer som bildar ozon. Ozonet kan i sin tur oxidera molekyler direkt. I den processen frigörs fria radikaler med högt energiinnehåll. Fria radikaler skadar cellmembranen hos människan, och höjda ozonhalter kan leda till fler fall av hjärt- och luftvägssjukdomar. Studier som gjorts i USA tyder på höjda ozonhalter har samband med fall av astma hos barn.

Ändrade temperaturer leder till ändrade utbredningsområden för djur och insekter. Det innebär också ändrade utbredningsområden för sjukdomar som bärs av till exempel mygg eller råttor.

Den värsta av de sjukdomar som bärs av värddjur är malaria. Den plågar 350 miljoner människor världen över, och dödar mellan en och två miljoner varje år, mer än hälften av de som avlider är barn. Malariamyggan finns bara i områden där vintertemperaturen inte faller under 16 grader. Om det området blir större kommer myggan att breda ut sig. Världshälsoorganisationen har gjort beräkningar som visar att vi kan räkna med ytterligare mellan 50 och 80 miljoner malariafall om hundra år. Samma sak gäller för andra sjukdomar som bärs av myggor, till exempel denguefeber och gula febern.

Hjärnhinneinflammation bärs också av insekter, i Sverige till exempel av fästingar. Epidemiska utbrott av sjukdomen i St Louis i USA har visat sig sammanfalla med perioder med temperaturer över 30 grader, speciellt om föregående vinter varit våt och mild.

Växthuseffekten leder också till att sjukdomar som sprids med vatten ökar. Fler översvämningar betyder fler fall av de sjukdomar som uppträder i samband med dem, till exempel diarréer. Ökande yttemperaturer i havet leder till ökad planktontillväxt, vilket betyder fler och större blomningar av giftalger. Giftiga alger äts av fisk, och om fisken sedan äts av människor kan det leda till matförgiftningar. Vi kan också få en ökad tillväxt av den alg som är värd åt kolerabakterien. Kolera dödade 120 000 personer 1995, de flesta barn.

Men det är inte bara tidigare spridda sjukdomar som ökar, vi kan få se utbrott av helt nya epidemier. Till exempel har hantavisrusinfektionen hos navajoindianer i sydvästra USA kopplats till förändringar i den lokala gnagarpopulationen. Infektion av hantavirus leder till feber och njurskador och i vissa fall även blödningar. Dödligheten är ungefär 10 procent. Den form som indianerna fick drabbade främst lungorna, och ett tag var dödligheten 60 procent. Deer Mouse, som bär hantavirus, hålls i normala fall efter väl av sina naturliga fiender. Men våren 1993 regnade det ovanligt mycket, vilket ledde till att växtligheten exploderade och musen fick gott om föda. Antalet möss växte mycket snabbare än antalet rovdjur. Horder av möss invaderade hemmen i området där indianerna bodde, och det är sannolikt att det var den explosionsartade tillväxten av möss som spred infektionen som ledde till 50 personers död. I Sverige bär skogmusen på en mildare form av hantavirus, som ger buksmärtor, feber och tecken på njurskador, samt i sällsynta fall blödningar. Dödligheten är bara två promille.