Euron är inte en stabil valuta

Vi lyssnar gärna på sakargument för euron från Volvo och andra företag, men vi menar att de till stor del saknas. Att avskaffa sin valuta för att slippa hanterbara växlingskostnader och växelkursrisker är inte rimligt, skriver Tomas Johansson och Jonas Sjöstedt, Volvoanställda och styrelseledamöter i Metallare mot EMU.

I Göteborgs-Posten gör Metalls ordförande Göran Johnsson och Volvos koncernchef Leif Johansson gemensam sak och kräver att vår valuta ska avskaffas och att vi ska anslutas till euron. Argumenten följer ett numera vanligt mönster för EMU-anhängarna. Lösa löften om bättre tillväxt, stabilitet och låg inflation utlovas, bara vi ansluter oss till EU:s valutaunion. Men bakom löftena finns förvånansvärt lite fakta och substans. Kanske anser debattörerna att man ska lita på deras namn och titlar så att sakargument inte behövs? Men deras löften håller knappast för en närmare granskning.

Euron är inte en stabil valuta. Under de snart fyra och ett halvt år som gått sedan dess introduktion har euron varierat betydligt mer än kronan i värde i förhållande till andra valutor. Medan euron har pendlat upp och ner, mest ner, med 25 procent har kronan bara rört sig med omkring 10 procent. Det innebär att vi om vi hade haft euron hade vi haft större valutasvängningar mot viktiga handelspartners som USA, Storbritannien, Norge och de asiatiska länderna. Även den kortsiktiga valutaspekulationen drabbar euron mer än kronan. Euron ger alltså ingen valutastabilitet.

Euroländer drabbas

I dag faller dollarn kraftigt i värde gentemot euron. Om detta fall fortsätter kommer euroländernas export och känsliga konjunkturläge att drabbas. Detta skulle kunna slå speciellt hårt mot en exportberoende nation som Sverige. Ytterst skulle det kunna leda till neddragningar i produktion och arbetslöshet. Den svenska kronan och växelkursen är ett skydd mot en sådan utveckling.

Inte heller är tillväxten imponerande i euroområdet. Sverige har under senare år haft en klart bättre tillväxt än de flesta euroländer. I dag har tre euroländer, med Tyskland i spetsen, negativ tillväxt. Det är en farlig utveckling och avsaknaden av egen ränta och växelkurs gör det svårare för länderna att få igång tillväxten igen. Hur kan man lova högre tillväxt genom att binda sig hårdare till ett område med lägre tillväxt? Artikelförfattarna säger att EU:s inre marknad har skapat 2,5 miljoner nya jobb, men döljer det faktum att arbetslösheten är dubbelt så hög i de tolv euroländerna som i Sverige. Inte heller har euroområdet visat sig vara bättre på att hålla nere inflationen än Sverige. Detta trots att ECB:s inflationsmål är hårdare än Riksbankens. En av orsakerna är att länder med helt olika inflation och tillväxt tvingas ha samma räntenivå och växelkurs. Det gör att länder med stark ekonomisk utveckling riskerar att inte kunna bemästra prisökningar och överhettning. Det tydligaste exemplet i dagens euroområde är Irland, som nu har skapat sig en hel del problem genom att i en rad år ha haft hög inflation. En egen ränta och växelkurs är två verksamma medel mot inflationen som vi förlorar med euron.

Argument saknas

Vi lyssnar gärna på sakargument för euron från Volvo och andra företag, men vi menar att de till stor del saknas. Att avskaffa sin valuta för att slippa hanterbara växlingskostnader och växelkursrisker är inte rimligt. Det är lite som att välja halshuggning för att slippa klippa håret. Man slipper i och för sig frisören, men får värre problem i stället. I grunden handlar EMU om politik. Med en gemensam valuta ska EU:s länder påtvingas en centralstyrd ekonomisk politik med starka nyliberala inslag. Det är ett avgörande steg i EU:s omvandling till statsbildning. Det innebär också att vår rätt att välja en annan ekonomisk politik begränsas mycket kraftigt. Det är om detta folkomröstningen den 14 september handlar. Därför kommer vi som anställda vid Volvo att rösta nej.

Till sist, Metalls ordförande Göran Johnsson brukar i nästan alla sammanhang påstå att ett medlemskap i EMU innebär att fackföreningarna kan samordna sig och ta fajten med det internationella kapitalet. I sina skriverier tillsammans med Volvochefen nämns inte detta argument över huvud taget. Man kan fråga sig varför?

Tomas Johansson, Göteborg
Jonas Sjöstedt, Umeå
Volvoanställda och styrelseledamöter i Metallare mot EMU, GP 2003-06-04