Den omtalade lag som från 1 juli skulle hindra piratkopiering via nätet kommer knappast att få så stor betydelse. Redan innan var det otillåtet att sprida copyrightskyddade verk och eftersom de flesta fildelare samtidigt laddar upp och ner bröt de även mot den gamla lagen. Så länge det inte är tillåtet för copyrightövervakare att rota i folks datakommunikation blir det även nu svårt att lagföra någon för digitala upphovsrättsbrott.
Ett annat problem är bristen på förankring i det allmänna rättsmedvetandet. Det är helt enkelt svårt att tycka synd om opersonliga giganter som Sony och EMI, ja de flesta tycker nog inte ens att Per Gessle eller Metallica bör gråta över eventuella förluster.
Djupast handlar det om själva den tekniska utvecklingen. I den digitala tekniken finns en olöslig motsättning mellan kopieringsskydd och tillgänglighet. För att kunna använda informationen måste den avkodas och blir då möjlig att kopiera, vilket gjort kampen om den digitala informationen till en katt-och-råtta-lek. När fildelningsservern Napster stängdes utvecklades nya program som gör det möjligt för enskilda att direkt byta filer.
Med juridik och polis ger sig därför stater och företag direkt på den tekniska utvecklingen. I slutet av juni föll en sådan dom i USA:s högsta domstol. Filmjätten MGM hade – med Hollywood, skivindustrin och Bushregeringen i ryggen – stämt in företagen Grokster och Streamcast. Inte för att de piratkopierat utan för att deras program använts till detta. I två lägre instanser hade MGM förlorat på grund av en dom från 1984 då Hollywood misslyckades med att förbjuda Sonys videobandspelare. Nu gick HD på filmbolagens linje och sa att den som framställer en teknik som kan användas för upphovsrättsbrott är ansvarig för hur den används. Onekligen ett intressant resonemang om det till exempel utsträcks till bilar, skjutvapen eller alkohol …
Copyrightindustrins motståndare är inte piratkopierande ungdomar utan själva teknikutvecklingen. Men att stoppa spridning av digital information går inte med mindre än att en elektronisk polisstat upprättas med oerhörda konsekvenser, inte bara för personlig integritet utan även för möjligheten att använda den digitala tekniken. Marx ord om egendomsförhållanden som kommit i motsättning med produktivkrafternas utveckling ekar onekligen.
Redan har teknologin skapat nya typer av allmänningar och samarbetsformer som ifrågasätter det privata ägandet till kunskap där folk arbetar vid sina datorer utan andra krav på ersättning än sina likars uppskattning och möjligheten att själva kunna använda deras arbete. Denna ”copyleft”-rörelse – där man fritt delar med sig med enda villkor att ingen får sälja det – växer inte bara bland mängder av tidskrifter, uppslagsverk och frågesidor på nätet. I den akademiska världen sprids nu Berlindeklarationen, nyss antagen av det svenska Vetenskapsrådet, med uppmaning till världens forskare att göra forskningen till allmän egendom genom internet. Detta är en utveckling värd att bejaka för de allra flesta.
Musiken och musikerna fanns innan skivindustrin och kommer också att överleva den.
Lars Henriksson
GP 20050712